8 days and still counting
Okej, dags att ta igen lite. Igen. :) Kollade på grannfejden förut, de sände från Huljen som ligger alldeles nära, i skogen vid Stöde typ. Och shit vilka hemska människor det finns. Det var en äcklig karl som som kallade dit hjälp från Ashberg och co och då visade det sig att han själv var boven i dramat! Tänk att vissa har som enda livsuppgift att göra livet surt för andra. Bara förstöra och hitta på smågrejer som inte kan ha någon betydelse för honom alls, endast för att jävlas. Hualigen, ibland undrar man ju om vi inte borde sätta upp lite minimumkrav för livsberättigande.
När jag ändå är inne på elände. I helgen blev en femtonåring skjuten till döds av en familjefar och en sextonårig kille skadades svårt. I Stockholm blev en sextonåring ihjälslagen av 3-5 jämnåriga killar. Mannen som skjöt pojkarna kan jag inte annat än förstå. Hur har detta gått till? "Mopedgäng" som trakasserar ett helt samhälle så illa att man får kalla in vakter till äldreboendena osv. En familj med en lätt förståndshandikappad son som blir förföljda av hot och trakasserier i flera år, de är så maktlösa och rädda att tillslut, en dag, rinner bägaren över för pappan, efter åtskilliga försök med polis och myndigheter. Han tar med sig sitt gevär ut eftersom ungdomarna som bara någon dag tidigare hotat familjen till döds kommer ut till dem, och pappan skjuter.
Nu är hans liv förstört. En pojke är död och hur många andra är inte förkrossade? Ändå förstår jag honom så väl och den jag tycker allra mest synd om är här han, och hans familj. Detta "mopedgäng" som de kallas i pressen, har blivit polisanmälda flera gånger. Vad har polisen gjort? Sociala har fått information, vad har de gjot? Och framför allt, vad i hela fridens namn gör dessa ungjävlars föräldrar? Hänger de inte med på att om man har satt ett barn till världen så har man fan lite ansvar också. Åhh jag blir så arg! Och de här andra vidriga, sinnesslöa, fega äcklen som slog ihjäl den där killen. De borde låsas in och aldrig släppas ut igen. Även om man där också kan fråga sig vad föräldrarna egentligen hållit på med. Sedan att en av dem anlitar Silbersky som advokat är ju i mina ögon lika med att erkänna sig skyldig. Stackars, stackars den döda pojkens familj och vänner.
Om jag någon gång får barn, då ska jag banne mig ha koll på dem. Fast i och för sig så tror jag att det är svårt att inte föra vidare moral, empati, värderingar och allmänt folkvett till sina barn. Det vill säga om man nu har något själv.
Förresten så får jag väl inga barn ändå, jag gjorde ju slut med Christoffer för några veckor sedan så det är väl kört nu antar jag. Jag är så gammal och motbjudande vid det här laget så det finns inget hopp. Tur att jag har världens sötaste syskonbarn. :) Jag och Christoffer är i alla fall överrens och det känns bra. Vi kan även prata med varandra ändå utan att det känns konstigt eller så, jag kom helt enkelt till den där punkten då det inte blev bättre och insikten slog till som en blixt från en klar himmel. Då är det bara att gå vidare. Även om det självklart alltid är sorgligt när ett förhållande eller relation tar slut. Vare sig det är en kompis eller en pojkvän. Men eftersom vi fortfarande kommer bra överrens och så vidare kanske han kan låna ut lite färskvaror om jag i framtiden skulle inse att tiden är ute och det annars inte blir några barn? Haha det gäller att smida planer. Sa jag förresten att jag är tjugoett? ;)
Idag var jag hos tandläkaren, det är första gången i mitt liv jag fick betala när jag gick därifrån. Det är depp. Tur att jag aldrig haft några hål och inte planerar att få några. Det vore ironi om jag skulle börja nu.
Idag är det åtta dagar kvar. Om snart en timme är det onsdag 10 Oktober, då är det bara en vecka kvar! Bara 7 dagar kvar tills jag och AnnaMia åker till Thailand. 3 arbetsdagar kvar nu. Livet leker. :)
När jag ändå är inne på elände. I helgen blev en femtonåring skjuten till döds av en familjefar och en sextonårig kille skadades svårt. I Stockholm blev en sextonåring ihjälslagen av 3-5 jämnåriga killar. Mannen som skjöt pojkarna kan jag inte annat än förstå. Hur har detta gått till? "Mopedgäng" som trakasserar ett helt samhälle så illa att man får kalla in vakter till äldreboendena osv. En familj med en lätt förståndshandikappad son som blir förföljda av hot och trakasserier i flera år, de är så maktlösa och rädda att tillslut, en dag, rinner bägaren över för pappan, efter åtskilliga försök med polis och myndigheter. Han tar med sig sitt gevär ut eftersom ungdomarna som bara någon dag tidigare hotat familjen till döds kommer ut till dem, och pappan skjuter.
Nu är hans liv förstört. En pojke är död och hur många andra är inte förkrossade? Ändå förstår jag honom så väl och den jag tycker allra mest synd om är här han, och hans familj. Detta "mopedgäng" som de kallas i pressen, har blivit polisanmälda flera gånger. Vad har polisen gjort? Sociala har fått information, vad har de gjot? Och framför allt, vad i hela fridens namn gör dessa ungjävlars föräldrar? Hänger de inte med på att om man har satt ett barn till världen så har man fan lite ansvar också. Åhh jag blir så arg! Och de här andra vidriga, sinnesslöa, fega äcklen som slog ihjäl den där killen. De borde låsas in och aldrig släppas ut igen. Även om man där också kan fråga sig vad föräldrarna egentligen hållit på med. Sedan att en av dem anlitar Silbersky som advokat är ju i mina ögon lika med att erkänna sig skyldig. Stackars, stackars den döda pojkens familj och vänner.
Om jag någon gång får barn, då ska jag banne mig ha koll på dem. Fast i och för sig så tror jag att det är svårt att inte föra vidare moral, empati, värderingar och allmänt folkvett till sina barn. Det vill säga om man nu har något själv.
Förresten så får jag väl inga barn ändå, jag gjorde ju slut med Christoffer för några veckor sedan så det är väl kört nu antar jag. Jag är så gammal och motbjudande vid det här laget så det finns inget hopp. Tur att jag har världens sötaste syskonbarn. :) Jag och Christoffer är i alla fall överrens och det känns bra. Vi kan även prata med varandra ändå utan att det känns konstigt eller så, jag kom helt enkelt till den där punkten då det inte blev bättre och insikten slog till som en blixt från en klar himmel. Då är det bara att gå vidare. Även om det självklart alltid är sorgligt när ett förhållande eller relation tar slut. Vare sig det är en kompis eller en pojkvän. Men eftersom vi fortfarande kommer bra överrens och så vidare kanske han kan låna ut lite färskvaror om jag i framtiden skulle inse att tiden är ute och det annars inte blir några barn? Haha det gäller att smida planer. Sa jag förresten att jag är tjugoett? ;)
Idag var jag hos tandläkaren, det är första gången i mitt liv jag fick betala när jag gick därifrån. Det är depp. Tur att jag aldrig haft några hål och inte planerar att få några. Det vore ironi om jag skulle börja nu.
Idag är det åtta dagar kvar. Om snart en timme är det onsdag 10 Oktober, då är det bara en vecka kvar! Bara 7 dagar kvar tills jag och AnnaMia åker till Thailand. 3 arbetsdagar kvar nu. Livet leker. :)
Kommentarer
Trackback
