LinaPina´s Blogg

I början av Januari insåg jag att jag saknade mitt VISA kreditkort. Förmodligen har jag tappat ur det ur väskan. Men, inga pengar saknades när jag spärrade det och jag hade ju mitt vanliga VISA kort kvar.

8 Januari fyllde Sandra år. Jag och Lina firade henne med sång, frukost på sängen och presenter från IKEA. Senare på dagen sjöng vi en gång till och hon fick prinsesstårta! (Även denna från IKEA, den dyraste tårtan jag någonsin köpt kan tilläggas.) Vi följde även med Sandra ut och åt en god middag på Guantanamo.

    
 

Senare samma månad kom faktiskt hela Sandras familj hit och jag fick chansen att träffa hela klanen Gustafsson. Det var trevligt. Med sig hade de havregryn och tamponger. Väldans snällt. :) Vi fick mer chaithe också.Vi har testat det nu och det är faktiskt riktigt gott det med.

I slutet av Januari bestämde jag och Lina oss för att gå ut. Vi följde faktiskt med Sandra och hennes familj ut och åt och efter det åkte vi in till Playan. Kvällen fortskred ganska friktionsfritt, till den sekund då vi bestämde oss för att åka hem. Då pekade nämligen Lina på en kille som låg på backen och blev sparkad på. Aha, slagsmål. I mina ögon hjälpte ingen till så jag kände mig manad att göra något. Tyvärr är jag nog ingen superhjälte, hur mycket jag än skulle vilja vara det, för istället för att rädda den stackars killen så blev jag knuffad i folkmassan vilket resulterade i att jag tappade min väska på marken. Ur väskan for alla mina tillhörigheter. Plånbok, mobil och kamera bland annat. Plus jackan jag höll i. Och nu är jag ju inte längre i Grekland utan i Spanien. Så vad händer? Folk skyndar sig att ta alla mina grejer. Tack och lov hade jag ju Lina med mig, som såg vem som tog jackan och telefonen och fick tillbaka dem. Även kameran lyckades vi tillslut få tillbaka av den som hade tagit den. Men plånboken var föralltid borta. I plånboken förvarade jag mitt körkort mitt andra VISA kort och en del kontanter. Jag som aldrig ens brukar ha kontanter på mig. Men värst på alla plan är körkortet, eftersom det tar ett tag att få ett nytt. Och dessutom var jag så ung och söt på mitt gamla körkort.

  

Matriella ting går ju ändå alltid att ersätta. Något man aldrig får tillbaka är tid, och i månadsskiftet skickade vi in våra ansökningar för sommarsäsongen. Våra önskemål på var nästa halvår ska spenderas.

Mina val ser ut såhär:

1: Guide - Rhodos

2: Guide - Sardinien

3: Guide - Sicilien

På torsdag avgörs våra öden, då får jag veta. Jag hoppas att jag får komma tillbaka till Rhodos även om jag inte alls skulle bli ledsen om jag fick Sardinien, tvärtom! Men nu har jag fått för mig att jag kommer att hamna på Kreta. Eller Bulgarien. Alla går runt och är väldigt nervösa och förväntansfulla. Snart vet vi.

Medans jag flyttar runt från land till land och roar och oroar mig för det så har AnnaMia fått en jättesöt bebis! 4 Februari. Det är nog en av de sötaste bebisarna jag sett. (På bild.) Och nu längtar jag hem mer än någonsin för att få träffa underverket. Jag tycker att det är så konstigt och häftigt att hon har en egen liten bebis.

7 Februari fyllde min älskade lilla Anton 2 år. Tänk att han är så stor. Honom längtar jag också hem till, och de andra gullungarna. :) Av sin moster fick han en radiostyrd snöskoter och en snöskyffel, tänk vad man hittar på GranCanaria ;) Han öppnade dem framför skype så att vi fick se varandra. Ja, se där, dagens teknik, flera hundra mil bort och ändå var jag med på födelsedagskalas i Hermanboda.

Idag är jag ledig. Sandras "nya kille" (jag vet inte riktigt vad de titulerar varandra) är här så jag körde iväg dem till någon strand förut så jag fick göra lite vuxensaker. Haha, eller inte, jag har legat vid poolen och njutit av solen och läst ut en bok. :)