I miss Y

I miss Y. Just så är det. Jag saknar Y. Det känns astrist men i grund och botten får jag nog skylla mig själv. Och eftersom jag är en människa som ser lösningar och inte problem så vet jag precis vad jag ska göra! Jag ska köpa mig en ny dator som inte saknar bokstaven Y och även själv låta bli att rycka bort den även om den känns lite trög vilket var precis vad jag gjorde med den här datorn. Det är en bokstav jag inte reflekterat över så mycket och med facit i hand så kan jag också säga att om man nu måste sakna en bokstav så är det defnitivt en kandidat även om jag hellre hade ryckt bort Q eller Z nu när jag hunnit tänka på saken.

Jag sitter just nu i soffan i Gullgård framför mammas o pappas ganska nya jättestora teve med två datorer framför mig. Det är väl så en semester ska se ut! Ärligt talat kanske inte, jag hade andra planer för denna första semesterdag men jag har inte mått helt prima. Kan vara flygplansmaten igår som nästan var oidentifierbar. Tilläggas bör att jag inte åkte med vårt eget bolag där jag även kommer att jobba inom en ganska snar framtid.

Min sista tid på Rhodos innan semester har varit awesome! Mycket och roligt på jobbet, flera roliga utgångar förra veckan.. En kväll hade vi till och med finbesök från Marmaris, lilla Jacob var på besök från Marmaris och det var jättekul att se honom igen! Så vi tog en drink på Sand med honom och vidare ut en liten tur på bargatan, jag och Tessan insåg dock att vi är lite för gamla och valde att lämna sällskapet när det blev lite för mycket Toxic och Pasha för vår smak. (Och ålder) På torsdagen var vi inbjudna till La Bonita, guide onlineteamet, med tanke på semester var vi fyra stycken där. Hummer och grekisk sallad till förrätt, sjötunga till varmrätt och jordgubbar med glass till efterrätt plus vin och likör till kaffet. Mums! Sedan asrolig spontan utgång som framförallt spenderades på Faces, Alexander och Colorado! Vi dansade asmycket och hade riktigt kul. Hade också en extremt trevlig midsommarafton som vi spenderade på en klassiker - Jack´s! Jag gick några timmar innan och bokade bord för 25 personer vilket de inte kunde säga nej till  ;)) så där åt och drack vi några timmar. Jag åt precis samma sak som jag alltid äter på Jack´s - Avocado och päronsallad med mögelost. Mmm, hur gott som hellst. Till det delade jag och Emma på en flaska rosé också blev det en hallon daquiri till dessert. :)

Efter det gick vi allihop till Alexander och dansade, drack och umgicks. När de flesta började gå vidare gick jag dock hem istället och midsommardagen spenderades på Tsambika, min favoritstrand. Åt också middag i Lindos på kvällen. Hade en riktigt, riktigt härlig dag och vi hade dessutom ett väldigt häftigt färdmedel - en transformercabriolet. :) Ascoolt. :) Så vad ska jag säga - Sverige har lite att leva upp till. ;)

   

  


Semesterdrömmar

Jag längtar och drömmer om min stundande Semester. Bara 6 dagar kvar.

Jag ser väldigt mycket fram emot att:

Sola, Jag tar med mig solen hem som Vanligt
Bada
Ta långa Promenader, speciellt på Kärleksstigen
Shoppa massor
Grilla massor
Gå på Gatufesten, åtminstone Blomsterbandet och Allsång 
Gå på Bilbingo och förhoppningsvis Vinna
Äta legendariskt god Mjukglass i Stöde
Pussas med mina Syskonbarn
Klappa
Pilla, Anna-Mia och Kicki på deras Magar
Kramas
med Sixten och hans Mamma
Sitta uppe utomhuskvällarna och förundras över hur Ljust det är
Fika, speciellt på Kalas
Tvinga
Mats att blanda Drinkar till Mig och Ika
Ta ett Kvällsdopp
Färga håret
Titta på TV (även om jag vet att jag inte kommer att göra det ändå)
Spela YATZY med Mamma (och vänta på att pappa ska klara av att slita sig från Text-TVn när det är hans tur att slå)


  


Åhh det blir njutning på hög nivå alltså! Jag vill att min semester ska bli lika underbar som den jag hade förra året när vädret var på topp och allt var frid. Jag önskar mig lite en utgång i Sundsvall också, jag har inte varit ut hemma på över 1,5 år. Jag och mina systrar var på Gatufesten tillsammas förra året och det skulle kunna bli en repris, åtminstone för mig och Ika som inte har bebisar i magen, men i övrigt var min sista riktiga utgång tillsammans med min käraste Linda förra juldagen - galet länge sedan. Jag skulle vilja se vart man går nu och hur läget är i Sundsvall i dessa dagar. Risken är att jag ändå får glömma det eftersom i princip alla mina vänner är sanslösa svikare som inte har vett att hålla ihop knäna -se bara vad som händer. Snipp snapp snut så var den härliga ungdomen slut. Men vad ska man säga, hade jag bott kvar i Sundsvall hade jag kanske inte heller hittat något roligare att göra.

Men jag omger mig med läckra karlar och dricker Mojitos för er med så oroa er inte. ;)


Bröllopsyra

                                       

Igår var jag Bettan på bröllop. Vi agerade vittnen och fotograf när ett par av våra gäster vigdes. Detta samtidigt som vår sessa i Sverige fick sin prins. Den vigseln har jag sett ikväll istället på SVT Play. Bör jag tillägga att jag har gråtit en hel massa? Vilket vackert brudpar! Vad lyckliga de såg ut! Vilket tal! :)

Kvällen igår spenderades i Thermeparken! Vi stöttade fram våra grannar Danmark i VM! Man måste göra sitt för teamet. Simon och Stig kan ha varit läckrast på hela stället!




Hejja Danmark!!

Pannkakskalas

Kom precis hem från pannkakskalas. Tessan stekte pannkisar och bjöd mig på middag som vi avnjutit ute på terassen. Detta var också vår invigning av "köket" vi fått. (Som saknar ganska mycket utrustning, tex bestick.)

Pannkakorna kompenserades med att jag var ute och powerwalkade förut, (innan jag ens visste att det skulle bli pannkisar;)) var riktigt skönt och det går faktiskt jättebra med min fot också. Gjorde en inte helt genomtänkt grej för några dagar sedan när jag bestämde mig för att mina fot var redo att möta världen och jag tog på mig ett par för dagen nyinköpta, glittriga, superhöga skor från Zara. Allt gick bra tills min fot helt sonika bara vek sig så jag undkom med nöd och näppe att lägga mig raklång på bargatan. Fruktansvärt ont gjorde det dock och när jag kom hem var foten svullen som aldrig förr. Blev ganska irriterad på mig själv för att jag varit så dum men när jag vaknade så var det faktiskt inte så illa. Lite ondare och lite svullnare kanske, men på eftermiddagen kände jag mig till och med redo för min första powerwalk sedan jag gjorde illa mig och det gick också bra. Dock tror jag att jag är lite orolig för den så jag spänner mig ganska mycket för jag får lite ont i höften på den sidan när jag går, men det blir nog bättre snart det med. Köpte ett bra stöd för foten när jag var hemma på intervjun för TUIfly och det fungerar super! En märklig sak med det här stödet är dock att det bara måste vara gjort i samma material som våträkter för det både känns och luktar som det. Innan jag kom på vad det luktade som .. Haha. Kanske en märklig iakttakelse, men men. :)

Imorgon ska jag köra lite utflykt och det känns som en trevlig omväxling. Jag och Simon ska köra "En dag på havet" och det ska bli kul att träffa gäster och mingla lite och njuta av lite sol och bad dessutom! Har blivit riktigt varmt här på slutet så det blir fint att få komma ut från kontoret lite! :) Imorgon kväll är vi inbjuda på Sand för Summer kick off party eller något liknande och det ska också bli trevligt! Jag och Tessan är ju sedan våra tidigare säsonger stora fan av Sand, men vi har hittills haft lite svårt att få med oss några andra dit i år, vilket är asmärkligt eftersom de har riktigt bra sushi och fantastiska drinkar i en skön miljö! Kan som inte bli bättre. Höromsistens fick vi med oss Elisabeth i alla fall!

Lina, Tessan & Elisabeth på Sand


              

Lina & Tessan på sjukhus

OTUR, det är banne mig vad jag haft på slutet alltså. Galet mycket otur.

Först klev jag snett och fick en spricka i foten. Lagom till jag skulle till Stockholm på arbetsintervju. Jajja, lämna ett intryck tänkte jag och hoppade vidare.

Kom bara tillbaka till Rhodos så blev jag sjuk. Jääättesjuk. Så sjuk att jag var tvungen att vara hemma från jobbet i två och en halv dag. (Hade jag haft vilket annat jobb som hellst hade jag nog varit hemma fem dagar i alla fall.) Jag hade snor i hela huvudet tror jag och hade feber och ont i halsen och allt därtill. Jajja, det hade kunna vara värre tänkte jag och snöt mig.

Men precis när jag blivit sängliggande så ringer jag min kära mamms. Som halvdäckad berättar att hon inte riktigt kan prata eftersom hon sitter på akuten. AKUTEN? Jaa, hon hade hjälp pappa med veden, och när de hade tre stockar kvar för dagen var hon ganska slut och råkade snubbla baklänges äver lite sly och flyger och landar så illa att hon BRYTER armbågen. Men herregud när får det här ett slut tänker jag? Nåja, det hade ju kunnat vara lårbenshalsen...

Och det senaste på otursfronten hände igår.
Nästan alla i teamet åkte och bowlade. Först tänkte jag inte följa med efteresom jag typ hatar att bowla. Jag  tycker att det är jättekul först - tills jag bryter en nagel eller förlorar. Men sedan skulle typ alla med så då ville jag ju inte sitta hemma själv bara... Men Tessan fick jobba 11 timmar igår för det var så mycket att göra så hon orkade inte så vi tänkte att vi har en myskväll istället med sallad och Starbucks-latte.

Vi gjorde oss iordning och gick till salladsbaren och beställde oss en varsin tonfisksallad. Efter bara ett par tuggor säger jag att jag tycker att mina läppar svullnar av maten. På ena sidan kändes det nästan som att de hängde och det pirrade jättemycket och jättekonstigt i läpparna. Tessan tyckte också att det kändes liiite konstigt så vi tänkte att det var nog ingen fara. Det blev dock värre och värre hela tiden och tillslut liknade jag Linda Rosing eller Olinda från Paradise Hotel om ni kommer ihåg henne. Var bara stockholmskan som saknades. Men som sagt, det var nog ingen fara... Så Tessan smällde i sig hela sin sallad och jag lämnade bara lite. Även om jag också gav restriktioner till Terese om att ringa ambulans om jag började svullna i halsen eller blev medvetslös eller något..

På vägen hem höll Starbucks precis på att stänga och vi kände oss båda så konstiga och fick sådan fruktansvärd huvudvärk båda två så vi bestämde oss för att gå hem istället. Jag sa dock till Tessan att vi inte fick gå och lägga oss ensamma än eftersom vi kände oss så kontiga och eftersom åtminstone jag hade fått en allergisk reaktion på läpparna. Så vi satte oss hemma i receptionen en stund, jag med huvudet mellan benen efter ett tag eftersom jag hade en sådan fruktansvärt tryckande huvudvärk. Min kollega Eric hade berättat dagen innan att han är jätteallergisk mot jordnötter så jag visste att han hade tabletter så jag funderade på att ta en från honom... Med sedan tittar jag på Tessan och säger, men gud Tessan har du varit i solen idag? Du som jobbat? Du är ju helt röd! Då tittar hon på mig och säger: Ja, du med! Och jag vill inte vara taskig men jag tänkte förut när vi åt att, jaa, du har ju inte fått någon färg i ansiktet i alla fall... (Jag hade legat på stranden ett par timmar tidigare på dagen.) Då insåg vi att båda två fått en allergisk reaktion så vi ringde först vår doktor som sa åt oss att åka på sjukhuset på en gång! Det var vi inte helt sugna på så vi ringde den finska istället med hopp om att hon kunde hjälpa oss. Nope, inte hon heller. Det var Ögonaböj till sjukhuset som gällde alltså! Vi upp och hämtade passen och sedan ut och hitta en taxi! Min fråga till doktorn kanske också ska dokumenteras: "Can I drive there myself"? Hmm, jaså inte det.

Väl på sjukhuset blev vi visade till en liten skrubb med två sängar. "Välj sida", "Ta av kläderna så jag kan inspektera" och "har ni smörjt er med någon annan kräm eller annat eller haft på er något annorlunda material än ni brukar idag" var några av befallningarna och frågorna som yttrades.

Sedan fick vi alltså lägga oss på varsin av sängarna, de satte dropp på oss båda och sedan låg vi där en stund helt slutkörda och fick kortison intravinöst. Sedan fick vi två olika medeciner och lite restriktioner om vad vi får och inte får äta de närmsta dagarna. Mirakulöst nog så var huvudvärken borta och våra röda utslag försvunna efter dosen med kortison så vi körde förbi apoteket på vägen hem och sedan stupade vi båda i säng. Varken jag eller Tessan har nog varit så trött i hela vårt liv. Vi sov till klockan två idag, båda två! Helt galet. Och även när vi väl vaknat kände vi oss helt slutkörda.

Idag har jag jobbat fyra timmar på eftermiddagen och det gick ändå bra och jag har inte fått tillbaka mina utslag även om jag nu ser att jag börjar bli lite röd på armarna och ryggen så jag ska ta min kvällstablett nu. Tessan har dock fått både nya och fått tillbaka gamla utslag men de på armarna började gå tillbaka lite för henne så vi är nog snart som nya både hon och jag. Och jag måste säga, jag och Tessan gör mycket tillsammans men jag trodde ALDRIG att vi skulle ligga sida vid sida på en varsin sjukhussäng och få dropp samtidigt. Det var en ny upplevelse. Och trots att vi var skärrade båda två så gick det inte att låta bli att se det komiska i situationen så det kom en och annan skrattattack medans vi låg där med en varsin nål i armen...


Jag & Tessan på vårt stammisställe! Faces 4-ever ;)



Ps, låt aldrig en man agera fotograf.

Flygvärdinna

För en och en halv vecka sedan kom jag tillbaka från Sverige. Har varit många turer dit på sistone. Först destinationsbyte, sedan vulkanaskan som tvingade mig att bussa till Sverige och nu senast var det av en heeelt annan anledning.

För några månader sedan sökte jag nämligen ett nytt jobb, som cabin crew för TUIfly Nordic, vårt flygbolag. Börjar känna att det skulle vara fint att flytta hemåt av många anledningar, vill ha familjen lite närmare, bla. får min kära syster Pilla en bebis till i höst och jag vill inte missa en till, och framförallt har jag i många år drömt om att bli flygvärdinna. Och äntligen sökte de ny personal!

Så jag skrev ihop ett CV, skickade in detta och inte långt därefter fick jag göra ett servicetest online. Gick vidare från denna omgång till ett personlighetstest som jag också klarade med önskat resultat och när jag var hemma på vulkan-utvilning så hade jag en telefonintervju. Jag blev både glad och nervös när någon dag senare fick en tid för en intervjudag, med bla. gruppövningar, uniformsprovning och personlig intervju. Innan dess gjorde jag dock ett engelskatest eftersom detta också var ett krav.

Måndag 31/5 var det dags för min intervjudag. Landade i Sverige på söndag eftermiddag och min trogna vän och vapendragare Sandra kom och hämtade mig och sedan åkte vi till hennes karl och grillade och njöt av lite vår i Stockholm. Det var jättemysigt! Vi satt ute och surrade ett tag innan jag och Sandra åkte hem till henne och hennes föräldrar och sov där. Det var kul att se familjen Gustavssons residence i Huddinge. :) På morgonen gjorde min kära Sandra the och mackor till mig och sedan fick jag skjuts av hennes snälla pappa till Södermälarstrand.

Lagom till denna dag hade jag fått en spricka i foten och hoppade in på HK med TUI-blå kryckor som jag fått låna av Dr. Hiotakis. Förmiddagen bestod av gruppövningar, sedan åt vi lunch och jag vill tillägga här att en av tjejerna jag åt med precis visste vart Gullgård ligger. Tror till och med hon hade varit där och hon kände min gamla granne Jenny Jonsson eftersom de hade jobbat tillsammans - hur coolt är inte det. :) Världen är liten. När vi ätit upp vår ceasarsallad blev det en kort väntan innan vi kallades in en och en för en personlig intervju. En del kom ut ganska snart och skakade på huvudet. Väldigt Idol 2010. Medan vissa av oss kom ut lika ovetande som innan. Så när denna dag var över och jag med min stora resväska, en dator som jag skulle ta med mig från HK till Rhodos samt min egna väl tilltagna handväska och ett par kryckor tog tåget upp till Ånge så startade nästa väntan. Jag gick som på nålar i drygt en vecka tills jag i tisdags kväll kom hem från jobbet, slängde mig över datorn och loggade in på hotmail, höll tummarna det hårdaste jag kunde och äntligen fick se meddelandet jag väntat på:

"Välkommen på kurs"

Jippie!
Jag blev helt överlycklig och kunde inte sluta fnissa när jag väl fått det efterlängtade beskedet. :) Det känns helt underbart och så spännande! Det känns dock jättemärkligt att jag nu VET att detta är min sista säsong. När ansökningarna kommer och det är dags att önska inför nästa säsong så kommer jag att stå vid sidan av eftersom jag redan vet vad jag ska göra. Verkligen en konstig känsla. Och jag som flyttar runt mellan länder tycker också att det känns en aning skrämmande att flytta till Stockholm. Jag tror tex att jag aldrig kommer att lära mig att åka tunnelbana... (Men det gör jag nog tillslut.) Och jag brukar känna mig livrädd på centralen eftersom alla har så bråttom hela tiden och nästan springer omkull en. Men det känns definitivt som att det är är nästa steg för mig, jag är riktigt nöjd och ser otroligt mycket fram emot att kursen börjar den 11 oktober. Då är det fyra veckor i skolbänken (det kan också vara i ett flygplan förstås... :)) innan jag är flygvärdinna på riktigt.
Alla flickors dröm? ;)


Rhodos 2010 - So far soo good












RSS 2.0