Bildligt talat...
Koh Chang
Koh Wai
Det kommer mera ...
Koh Wai - Koh Maak - Koh Kong - Pnong Peng
Vi akte fran Koh Chang direkt till Koh Wai och dar stannade vi tre natter. Vi bodde i en valdigt enkel hydda men madde hur bra sam hellst. Det finns tva stallen att bo pa pa denna o och vi bodde pa Paradise, och det kandes som att vi hade kommit dit. :) Jordens paradis. Vi langtar redan tillbaka! Trots att det inte finns mer att gora an att bada, snorkla, sova och ata. Hur lungt som hellst. Darifran akte vi till nasta o, Koh Maak. Det var okej, men inte alls som Koh Wai. Det kandes lite som en spokstad eller nat, den var liksom under uppbyggning. Exploateringen hade borjat men inte mer, stranderna var inte vita och mjuka som pa Koh Wai, vattnet var inte lika turkost osv. Byggarbeten holl pa precis overallt och de forberedde sig nog mest infor sasongen sa allt var inte oppet heller. Men det var helt ok anda. Vi lyxade till det och bodde i en valdigt fin Bungalow pa ett stalle som hyrdes av en svensk kille, Peter hette han. En trevlig kille. Och det fanns en trevlig bar bara ett par hundra meter fran dar vi bodde och den hade god mat och valdigt trevlig stamning. Det ar nog den baren/resturangen som vi kommer att sakna fran den on. :)
Vi stannade tva natter pa Koh Maak och sedan ville vi ha aventyr sa vi bestamde oss for att aka till Kambodja eftersom det ligger valdigt nara. Sa nu sitter jag har, i huvudstaden Pnong Peng. Igar akte vi speedboat fran Koh Mak, till fastlandet, sedan akte vi buss till gransen och overnattade pa Otto's place i Koh Kong. Efter att vi blivit totallurade av en "taxi-chauffor" och till sist betalade 800 Bath for taxin, vilket ar nastan 200 kr! Sjukt men vi ville ju ha vara ryggsackar som lag i bagaget osv.. Dessutom var det flera som skulle ha dricks vid gransen for det ena och det andra som de inte sagt nagot om, sa nu later vi ingen gora nat som vi inte kommit overens om ett pris med! Fy sjutton! Otto var i alla fall tysk men trevlig och rummet var lite smaackligt och vi kande oss ganska osakra eftersom det hade varit en ganska omtumlande resa men nu kanns det lite battre. Trots att jag har genomfort mitt livs knepigaste bussresa idag! Efter frukost och nagra sista goda rad pa vagen hos Otto sa spenderade vi ca 7 timmar pa buss mellan Koh Kong och Pnong Peng och jag vet inte hur manga ganger vi bytte buss for att de holl pa att bygga eller renovera broar sa de inte tog sig over och vi fick ga eller aka flotte, en gang akte vi faktiskt flotte med bussen! Lite nervost av och till och jag holl pa att fa ett bryt sista timmarna nar vi satt i en minubuss och han som korde den var helt sanslost inkompetent pa korning, tankte gora och gjorde de galnaste omkorningarna! Och varst av allt - tutade som en galning sa fort det var en moped pa vagen! Det sager kanske inte sa mkt om man inte var dar och vet att det nastan ar bara mopeder pa vagen! Det kryllar av dem! Jag tror vi tar taget upp till Angkor Vat...
Vi stannar nog har i Pnong Peng i ett par natter bara, det ar sa smutsigt och kanns anda osakert har i Kambodja. Dessutom vagar vi inte ata sa mkt eftersom allt kan vara hundar och ormar och insekter. (Khmererna ar helt galna nar de galler mat tydligen.)Vi ska forsoka vara lite kulturella och sadar och aka och kolla pa dodens falt imorgon och sedan blir det ju ruinerna nar vi kommer upp till Angkor Wat.
Blir daligt med bilder nu tyvarr da min kamera ar oladdad sa jag inte kan fora over nagra, ska ladda den ikvall och sedan kommer det mer sa snart jag bara far tillfalle att surfa lite! Kanske redan imorgon, internet var billigt har! ;)
Vi stannade tva natter pa Koh Maak och sedan ville vi ha aventyr sa vi bestamde oss for att aka till Kambodja eftersom det ligger valdigt nara. Sa nu sitter jag har, i huvudstaden Pnong Peng. Igar akte vi speedboat fran Koh Mak, till fastlandet, sedan akte vi buss till gransen och overnattade pa Otto's place i Koh Kong. Efter att vi blivit totallurade av en "taxi-chauffor" och till sist betalade 800 Bath for taxin, vilket ar nastan 200 kr! Sjukt men vi ville ju ha vara ryggsackar som lag i bagaget osv.. Dessutom var det flera som skulle ha dricks vid gransen for det ena och det andra som de inte sagt nagot om, sa nu later vi ingen gora nat som vi inte kommit overens om ett pris med! Fy sjutton! Otto var i alla fall tysk men trevlig och rummet var lite smaackligt och vi kande oss ganska osakra eftersom det hade varit en ganska omtumlande resa men nu kanns det lite battre. Trots att jag har genomfort mitt livs knepigaste bussresa idag! Efter frukost och nagra sista goda rad pa vagen hos Otto sa spenderade vi ca 7 timmar pa buss mellan Koh Kong och Pnong Peng och jag vet inte hur manga ganger vi bytte buss for att de holl pa att bygga eller renovera broar sa de inte tog sig over och vi fick ga eller aka flotte, en gang akte vi faktiskt flotte med bussen! Lite nervost av och till och jag holl pa att fa ett bryt sista timmarna nar vi satt i en minubuss och han som korde den var helt sanslost inkompetent pa korning, tankte gora och gjorde de galnaste omkorningarna! Och varst av allt - tutade som en galning sa fort det var en moped pa vagen! Det sager kanske inte sa mkt om man inte var dar och vet att det nastan ar bara mopeder pa vagen! Det kryllar av dem! Jag tror vi tar taget upp till Angkor Vat...
Vi stannar nog har i Pnong Peng i ett par natter bara, det ar sa smutsigt och kanns anda osakert har i Kambodja. Dessutom vagar vi inte ata sa mkt eftersom allt kan vara hundar och ormar och insekter. (Khmererna ar helt galna nar de galler mat tydligen.)Vi ska forsoka vara lite kulturella och sadar och aka och kolla pa dodens falt imorgon och sedan blir det ju ruinerna nar vi kommer upp till Angkor Wat.
Blir daligt med bilder nu tyvarr da min kamera ar oladdad sa jag inte kan fora over nagra, ska ladda den ikvall och sedan kommer det mer sa snart jag bara far tillfalle att surfa lite! Kanske redan imorgon, internet var billigt har! ;)
Koh Chang
Vi kom till Koh Chang i forrgarkvall och och har sedan dess sallskapat med dem, sa just nu delar jag och annamia boende med tva av dem. Fem av dem ar fran Nederlanderna eller Holland och en ar amerikanska, de lat oss folja med dem forsta natten pa on eftersom vi inte hade ordnat nagot innan och inte hade nagon ny guidebok sa att vi visste vart vi skulle ta vagen. Fast imorgon lamnar vi dem for att aka till Koh Wai istallet, bussen hamtar oss kl. 8 och sedan gar baten kl. 9 sa vi ska nog snart ga hem och lagga oss sa att vi ar utvilade imorgon.
Vi har det gudomligt bra i alla fall. Igar och idag har vi bara badat och njutit av ledighet, sol och varme och det forsatter vi med i nagra dagar till innan vi ska ut pa riktiga aventyr. :)
Allt man kan onska sig
Sitter just nu pa ett internetcaf'e i Bankok med Annamia. Vi har nyss atit, konstiga breda nudlar och kyckling med nagot gront som vi inte kande igen. :) Fast det var ganska gott. Dock lar vi oss av varje sak vi gor sa om tva manader sa kanske vi inte blir riktigt lika lurade som nu, da ar vi forhoppningsvis experter pa allt som har med prutning och priser och sa vidare att gora. Har bokat in oss en natt pa ett hotell, har balkong och pool. Vi ar ju inte sa vana sa vi blev ju ganska lurade, hotellet ar inte direkt i toppskick och poolen tror jag inte ens vi vagar bada i pga alla avgaser osv. Sa vi kan knappt vanta pa att fa komma fram Bankok, aker nog vidare till nagon o for lite sol och bad redan imorgon och stannar i nagra dagar innan vi ger oss av uppat i landet.
Resan gick i alla fall riktigt bra efter lite forseningar och jobbiga vantetider samt lite nonchalans fran flygbolaget. Efter att vi lyckats byta plats med en herre sa hamnade vi bredvid varandra pa mittenraden dar man satt fyra i foljd pa anslutningen mellan Helsinki och Bankok, da visar det sig att de paret som satt dar ocksa ar sundsvallsbor! Frun var till och med fran Ljungaverk och det stod snabbt klart vem hon var och hon kunde ju koppla mig direkt till mamma o pappa osv. Helt galet.
Vi har hela tiden trott att vi snart ska fatta hur nara det ar och sa vidare. Men det har nog inte gatt in an, kanske tills vi aker hem ... :)
AnnaMia och jag visar vara basta hoodminer pa arlanda. Vi var varsta gangsta bland maffian! (Vi akte med Finnair)
Och appropa hood, sahar ensam sag min gamla huvtroja ut nar jag lamade den pa Bankoks flygplats, den hade gjort sitt och det var tid att saga adjo. Aven om det sjalvklart var mycket smartsamt.
Men annars ska jag nog inte klaga som ni ser. Jag har allt man kan onska sig. :)
Packat...
...klart nu och det blir tungt men jag är ändå ganska stolt och tycker att jag har varit vääldigt sparsam i packandet. Det är väl relativt som allting annat och det var ändå jobbigt att bära och sådär och handbagaget har jag inte riktigt fått någon ordning på så jag funderar på att flytta om lite i morgon bitti, så vi får väl se. Nu sova! Innan jag slocknar på plats. Ojojoj, imorgon bär det av. 10.11 går tåget som ska ta mig och AnnaMia mot arlanda och massor av äventyr!
Ses i Thailand!
Ses i Thailand!
Kameraköp nästa
Äntligen är sista dagen på jobbet innan resan över. Jag har väl aldrig varit mer less på dessa dumma kunder, som inte klarar de simplaste saker. Jag har nog inte varit den effektivaste tjejen på jobbet idag. Men tänk bara när jag kommer tillbaka, vilken energi jag ska ha då! ;)
Idag har jag beslutat mig för både att jag ska köpa en kamera innan vi åker, samt vilken kamera. Så imorgon eller kanske på söndag ska jag och Mats, med den magiska Siba-rabatten, till birsta och göra affärer.
Ikväll har jag lyckats övertalat AnnaMia att åka och träna med mig i morgon bitti, så nu blir det sängen. Jag måste ju få lite skönhetssömn också så att jag ser någolunda ung och het ut när vi ska ut och göra stan i morgon kväll.
Nattinatt.
Idag har jag beslutat mig för både att jag ska köpa en kamera innan vi åker, samt vilken kamera. Så imorgon eller kanske på söndag ska jag och Mats, med den magiska Siba-rabatten, till birsta och göra affärer.
Ikväll har jag lyckats övertalat AnnaMia att åka och träna med mig i morgon bitti, så nu blir det sängen. Jag måste ju få lite skönhetssömn också så att jag ser någolunda ung och het ut när vi ska ut och göra stan i morgon kväll.
Nattinatt.
Den ständiga optimisten...
...det måste ju vara jag det. Åtminstone om man pratar tidsoptimist. Jag får liksom ingenting gjort. Nu sitter jag här och gruvar mig för att ta tag i packningen istället för att faktiskt göra det. Har byggt ihop kartongerna, man måste ju som bekant nästan vara ingenjör för att förstå sig på IKEA´s finurliga lösningar. ;) Och nu sitter jag och...förbereder mig. Har såå mycket att göra och börjar inse att det är såå lite tid. Dels måste jag packa väskan, och införskaffa det sista. Måste köpa lite nya underkläder bla. för det är väl i princip det enda man ska ha med sig i mängder vad jag förstår. Så åtminstone en ny bh behöver jag och lite trosor, det är ju inte direkt så det tar mkt plats heller. :) Sedan behöver jag en adaptor så att jag kan ladda mobilen osv. Dessutom så måste jag packa ihop och städa ur lägenheten! Min kära vän Jasmina ska hyra den av mig när jag är borta. Möblerad, i och för sig, men jag måste ju ändå städa ur den, kyl/frys, skafferi, lite skåp osv, och värst av allt - Garderoben och byrån! Mycket att göra som sagt. På lördag ska jag in på Forex och skaffa ett Forex-kort också, det ska vara bra. Och man måste ju säga att vi åker i rätt tid, dollarn kostar ju inte mer än 6,45 nu och enligt dem på Forex är det bäst att ha USD på kortet när man reser i Asien.
Åhh nu börjar det nästan pirra lite, jag som varit så lugn och inte hängt med alls på hur nära det är eller att det faktiskt händer på riktigt. Jag har ingen resfeber nu heller, jag är bara förväntansfull-pirrig! :)
Och jag tror att det bästa av allt är att jag bara har en dag kvar på jobbet innan jag åker! :D
Shit vilket äventyr jag är med om nu! Jag har guidat min mammsi in på MSN så nu sitter vi där och pratar med varandra, vi har lyckats få in min syster Pilla också och Ika är hos henne så nu konverserar vi allihopa genom detta teknikens under - MSN. ;)
Åhh nu börjar det nästan pirra lite, jag som varit så lugn och inte hängt med alls på hur nära det är eller att det faktiskt händer på riktigt. Jag har ingen resfeber nu heller, jag är bara förväntansfull-pirrig! :)
Och jag tror att det bästa av allt är att jag bara har en dag kvar på jobbet innan jag åker! :D
Shit vilket äventyr jag är med om nu! Jag har guidat min mammsi in på MSN så nu sitter vi där och pratar med varandra, vi har lyckats få in min syster Pilla också och Ika är hos henne så nu konverserar vi allihopa genom detta teknikens under - MSN. ;)
8 days and still counting
Okej, dags att ta igen lite. Igen. :) Kollade på grannfejden förut, de sände från Huljen som ligger alldeles nära, i skogen vid Stöde typ. Och shit vilka hemska människor det finns. Det var en äcklig karl som som kallade dit hjälp från Ashberg och co och då visade det sig att han själv var boven i dramat! Tänk att vissa har som enda livsuppgift att göra livet surt för andra. Bara förstöra och hitta på smågrejer som inte kan ha någon betydelse för honom alls, endast för att jävlas. Hualigen, ibland undrar man ju om vi inte borde sätta upp lite minimumkrav för livsberättigande.
När jag ändå är inne på elände. I helgen blev en femtonåring skjuten till döds av en familjefar och en sextonårig kille skadades svårt. I Stockholm blev en sextonåring ihjälslagen av 3-5 jämnåriga killar. Mannen som skjöt pojkarna kan jag inte annat än förstå. Hur har detta gått till? "Mopedgäng" som trakasserar ett helt samhälle så illa att man får kalla in vakter till äldreboendena osv. En familj med en lätt förståndshandikappad son som blir förföljda av hot och trakasserier i flera år, de är så maktlösa och rädda att tillslut, en dag, rinner bägaren över för pappan, efter åtskilliga försök med polis och myndigheter. Han tar med sig sitt gevär ut eftersom ungdomarna som bara någon dag tidigare hotat familjen till döds kommer ut till dem, och pappan skjuter.
Nu är hans liv förstört. En pojke är död och hur många andra är inte förkrossade? Ändå förstår jag honom så väl och den jag tycker allra mest synd om är här han, och hans familj. Detta "mopedgäng" som de kallas i pressen, har blivit polisanmälda flera gånger. Vad har polisen gjort? Sociala har fått information, vad har de gjot? Och framför allt, vad i hela fridens namn gör dessa ungjävlars föräldrar? Hänger de inte med på att om man har satt ett barn till världen så har man fan lite ansvar också. Åhh jag blir så arg! Och de här andra vidriga, sinnesslöa, fega äcklen som slog ihjäl den där killen. De borde låsas in och aldrig släppas ut igen. Även om man där också kan fråga sig vad föräldrarna egentligen hållit på med. Sedan att en av dem anlitar Silbersky som advokat är ju i mina ögon lika med att erkänna sig skyldig. Stackars, stackars den döda pojkens familj och vänner.
Om jag någon gång får barn, då ska jag banne mig ha koll på dem. Fast i och för sig så tror jag att det är svårt att inte föra vidare moral, empati, värderingar och allmänt folkvett till sina barn. Det vill säga om man nu har något själv.
Förresten så får jag väl inga barn ändå, jag gjorde ju slut med Christoffer för några veckor sedan så det är väl kört nu antar jag. Jag är så gammal och motbjudande vid det här laget så det finns inget hopp. Tur att jag har världens sötaste syskonbarn. :) Jag och Christoffer är i alla fall överrens och det känns bra. Vi kan även prata med varandra ändå utan att det känns konstigt eller så, jag kom helt enkelt till den där punkten då det inte blev bättre och insikten slog till som en blixt från en klar himmel. Då är det bara att gå vidare. Även om det självklart alltid är sorgligt när ett förhållande eller relation tar slut. Vare sig det är en kompis eller en pojkvän. Men eftersom vi fortfarande kommer bra överrens och så vidare kanske han kan låna ut lite färskvaror om jag i framtiden skulle inse att tiden är ute och det annars inte blir några barn? Haha det gäller att smida planer. Sa jag förresten att jag är tjugoett? ;)
Idag var jag hos tandläkaren, det är första gången i mitt liv jag fick betala när jag gick därifrån. Det är depp. Tur att jag aldrig haft några hål och inte planerar att få några. Det vore ironi om jag skulle börja nu.
Idag är det åtta dagar kvar. Om snart en timme är det onsdag 10 Oktober, då är det bara en vecka kvar! Bara 7 dagar kvar tills jag och AnnaMia åker till Thailand. 3 arbetsdagar kvar nu. Livet leker. :)
När jag ändå är inne på elände. I helgen blev en femtonåring skjuten till döds av en familjefar och en sextonårig kille skadades svårt. I Stockholm blev en sextonåring ihjälslagen av 3-5 jämnåriga killar. Mannen som skjöt pojkarna kan jag inte annat än förstå. Hur har detta gått till? "Mopedgäng" som trakasserar ett helt samhälle så illa att man får kalla in vakter till äldreboendena osv. En familj med en lätt förståndshandikappad son som blir förföljda av hot och trakasserier i flera år, de är så maktlösa och rädda att tillslut, en dag, rinner bägaren över för pappan, efter åtskilliga försök med polis och myndigheter. Han tar med sig sitt gevär ut eftersom ungdomarna som bara någon dag tidigare hotat familjen till döds kommer ut till dem, och pappan skjuter.
Nu är hans liv förstört. En pojke är död och hur många andra är inte förkrossade? Ändå förstår jag honom så väl och den jag tycker allra mest synd om är här han, och hans familj. Detta "mopedgäng" som de kallas i pressen, har blivit polisanmälda flera gånger. Vad har polisen gjort? Sociala har fått information, vad har de gjot? Och framför allt, vad i hela fridens namn gör dessa ungjävlars föräldrar? Hänger de inte med på att om man har satt ett barn till världen så har man fan lite ansvar också. Åhh jag blir så arg! Och de här andra vidriga, sinnesslöa, fega äcklen som slog ihjäl den där killen. De borde låsas in och aldrig släppas ut igen. Även om man där också kan fråga sig vad föräldrarna egentligen hållit på med. Sedan att en av dem anlitar Silbersky som advokat är ju i mina ögon lika med att erkänna sig skyldig. Stackars, stackars den döda pojkens familj och vänner.
Om jag någon gång får barn, då ska jag banne mig ha koll på dem. Fast i och för sig så tror jag att det är svårt att inte föra vidare moral, empati, värderingar och allmänt folkvett till sina barn. Det vill säga om man nu har något själv.
Förresten så får jag väl inga barn ändå, jag gjorde ju slut med Christoffer för några veckor sedan så det är väl kört nu antar jag. Jag är så gammal och motbjudande vid det här laget så det finns inget hopp. Tur att jag har världens sötaste syskonbarn. :) Jag och Christoffer är i alla fall överrens och det känns bra. Vi kan även prata med varandra ändå utan att det känns konstigt eller så, jag kom helt enkelt till den där punkten då det inte blev bättre och insikten slog till som en blixt från en klar himmel. Då är det bara att gå vidare. Även om det självklart alltid är sorgligt när ett förhållande eller relation tar slut. Vare sig det är en kompis eller en pojkvän. Men eftersom vi fortfarande kommer bra överrens och så vidare kanske han kan låna ut lite färskvaror om jag i framtiden skulle inse att tiden är ute och det annars inte blir några barn? Haha det gäller att smida planer. Sa jag förresten att jag är tjugoett? ;)
Idag var jag hos tandläkaren, det är första gången i mitt liv jag fick betala när jag gick därifrån. Det är depp. Tur att jag aldrig haft några hål och inte planerar att få några. Det vore ironi om jag skulle börja nu.
Idag är det åtta dagar kvar. Om snart en timme är det onsdag 10 Oktober, då är det bara en vecka kvar! Bara 7 dagar kvar tills jag och AnnaMia åker till Thailand. 3 arbetsdagar kvar nu. Livet leker. :)
